Monthly Archives: juli 2015

Österländsk jämfört med västerländsk filosofi

En jämförelse mellan österländsk och västerländsk filosofi

Med österländsk filosofi avses framförallt kinesisk/indisk/japansk filosofi. Ibland inkluderas även iransk/persisk.

En grundläggande skillnad mellan österländsk och västerländsk filosofi är att modern västerländsk filosofi tenderar att vara mycket ”uppe i huvudet”. Österländsk filosofi är också väldigt aktiv vad gäller tänkande ”uppe i huvudet”, men kombinerar detta generellt med ett mer holistiskt synsätt där tanke/känsla/handling skall vara i harmoni med varandra. Exempel på detta är den åttafaldiga vägen inom buddism, vägen till upplysning/frigörelse/nirvana, som i grunden utgörs av tre huvuddelar:

-Filosofisk klarsynthet/visdom (tanke)

-Moral/etiskt levande (handling)

-Mental träning/mindfulness (känsla)

Kinesisk-indisk-japansk-filosofi

detta sätt lämpar sig österländsk filosofi väldigt väl för att ”leva ut” filosofi, medan modern västerländsk filosofi lättare stannar i huvudet. Men det är viktigt att notera att detta gäller just modern västerländsk filosofi i breda termer, t.ex. kontinental filosofi med filosofer som Derrida och Heidegger. Vad gäller den västerländska antikens filosofi, så som den utövades  i romersk och grekisk filosofi, fanns det oftare en betoning på att filosofi är ett sätt att leva snarare än tankeaktivitet. Ett exempel på detta är stoicismen (dit bl.a. Seneca och Aurelius räknas) som bl.a. betonade vikten av att på olika sätt ha låga förväntningar på livet, genom det skapas bästa förutsättningar för ”ett gott liv” eftersom trösklarna till lycka är låga. För att uppnå detta skulle man regelbundet utsätta sig för sina värsta fasor, t.ex. om man var rik prova på att leva några dagar som tiggare eller fasta.

En annan stor skillnad är att västerländsk filosofi och religion länge behandlats som separata områden, medan man i öst traditionellt inte skiljt dessa två områden åt. Före jesu födelse fanns en levande tanketradition både i öst och västs andliga kontexter. Generellt verkar det som att öppenhet för nya tankesätt fortsatte att frodas i österländska religiösa traditioner efter jesu födelse: många nya traditioner med utvecklade filosofiska synsätt uppstod inom buddhism och hinduism, taoism och buddhism kombinerades för att skapa zen buddhism etc. I väst däremot tystades de levande tanketraditionerna från romersk och grekisk filosofi alltmer ner i den mån de motsade den ”korrekta” uppfattningen hos kristendomen. Ett sådant medeltida exempel på försök till omformulering av kristen filosofi som tystades ner är Meister Eckhart vars gudstankar liknade mer de som uttrycks i icke-dualistisk hinduism. När filosofi så småningom fick ett uppsving igen under renässansen var det utanför den andliga/religiösa kontexten.

Boka in dig på ett filosofiskt samtal för att få perspektiv och ett bollplank kring hur österländsk och västerländsk filosofi kan användas i din vardag. Du behöver inte ha några förkunskaper och det är möjligt i hela landet. Det är gratis att prova på. Läs mer om hur ett samtal går till HÄR.

grekisk-kontinental-antikens-filosofi

Mindfulness/medveten närvaro i psykologi kontra buddhism

Vad är mindfulness?

Vad är då mindfulness? Mindfulness eller medveten närvaro har sitt historiska ursprung i det buddhistiska begreppet ”sati” och brukar översättas ungefär som klar medvetenhet eller klar närvaro. Efter att de senaste decennierna uppmärksammats och förts över till västerländsk personlig utveckling och psykologi har det tolkats och använts på lite olika sätt. En pionjär vad gäller att uppmärksamma mindfulness i väst är Jon Kabat-Zinn, hans definition är ”icke dömande närvaro från stund till stund”. Det finns även de som jämför mindfulness med upplevelsen av ”flow”, vilket kan diskuteras. Här tar jag upp några exempel (alltså ej alla) på sätt som mindfulness används inom modern psykologi samt hur detta skiljer sig från synen i buddhism.

Mindfulness meditation/medveten närvaro i psykologi

Mindfulness är en viktig beståndsdel i flera av de terapiformer som brukar kallas för ”tredje vågens KBT” t.ex. ACT, MBCT och DBT. Där används mindfulness bl.a. som ett verktyg för att kunna vara med sig själv på ett icke-dömande sätt, genom det skapa kraft/energi för den förändring man vill åstadkomma i terapin istället för att ödsla den på ohjälpsam tankeverksamhet.

Positiv psykologi är en forskningsgren av modern psykologi där man forskar på vad som får människor att leva mentalt hälsosamma och välmående liv istället för det traditionella fokuset på sjukdom. Inom positiv psykologi ser man mindfulness bl.a. som ett sätt att djupare ta in positiva upplevelser i vardagen genom att vara fullt närvarande eller för att ändra vanor som hindrar välmående.

Inom neuropsykologi ser man mindfulness meditation/medveten närvaro som ett sätt att stärka den del av hjärnan som kallas prefrontala kortex. Det är den del av hjärnan som sitter precis bakom pannan. En viktig funktion hos den delen av hjärnan är det som kallas ”exekutiva funktioner”, enkelt uttryckt är det funktioner som gör att vi medvetet kan ta ett annat beslut eller beteende än det vi är vana vid. T.ex. krävs mycket exekutivt arbete i början när man ska lära sig köra bil, men i takt med att man blir van vid det krävs det allt mindre exekutivt arbete. Av denna anledning används mindfulness träning som ett sätt att bryta dåliga vanor, t.ex. drogberoende.

Mindfulness/medveten närvaro i buddhism

Definitionen av mindfulness som ”icke-dömande närvaro från stund till stund” har mycket gemensamt med en buddhistisk tolkning. Men mer specifikt betyder sati ”igenkänning” eller ”ihågkommande”. Den buddhistiska tanken är att man börjar med att öva en icke dömande närvaro och stabiliserar just det mentala tillståndet (vilket ibland brukar kallas för samadhi) – MEN när det tillståndet är stabilit är man inte klar, utan det är då ens riktiga förståelse av sati kan börja. Då kan man i sin meditation och i vardagen börja notera olika mentala tillstånd väldigt klart/tydligt. Varje gång man lyckas känna igen/komma ihåg/notera ett mentalt tillstånd och se det exakt för vad det är, utan att döma eller skapa en historia kring det, så har man möjlighet att skapa ett ”icke bedömt minne” kring det, vilket är grunden till det som inom buddhism kallas förståelse/visdom . När man sedan stöter på det mentala tillståndet igen kan man känna igen/komma ihåg det på ett klart, icke-bundet sätt – dvs. sati. Detta är t.ex. användbart för att se olika former av destruktiva mentala tillstånd och kunna släppa dem innan de slår rot i ens medvetande. Framförallt viktigt att påpeka – det är svårt att förstå detta i ord, utan det kräver övning/erfarenhet, precis som att cykling är svårt att få förklarat i ord om man själv aldrig gjort det. Här är ett kort klipp där en buddhistmunk förklarar mindfulness

En annan stor och relevant skillnad är att mindfulness inom buddhism är en del av ett större etiskt/filosofiskt/livsåskådningsramverk. Framförallt är den en del av det som inom buddhism kallas den åttafaldiga vägen, vars mål är att nå upplysning/frigörelse genom insikt i jagets icke-varande samt förståelse för saker och tings impermanens. Att i den kontexten rycka ut mindfulness och sätta in i andra kontexter för, t.ex., allmänt välmående är inte nödvändigtvis fel men bör göras med eftertänksamhet.

Boka in dig på ett filosofiskt samtal för att få perspektiv och ett bollplank kring mindfulness inom psykologi och österländsk filosofi. Du behöver inte ha några förkunskaper och det är möjligt i hela landet. Det är gratis att prova på. Läs mer om hur ett samtal går till HÄR.

mindfulness-medveten-närvaro-psykologi-buddhism

När ska man separera/skilja sig? Tips vid livskris separation/att skiljas

När ska man separera/skiljas? Här får du tips vid livskris separation/skilja sig med utgång i psykologi och filosofi.

Relationsproblem

Kärlek,  mellanmänskliga relationer och samlevnad är något som berör de flesta. Kanske har du varit ihop med någon i några veckor eller månader, t.o.m. hunnit gifta er trots att det gått kort tid. Eller så har ni varit tillsammans/gifta i många år, men med tiden utvecklats åt olika håll. Nu har du upptäckt att det där som drog dig till personen i början motarbetas av nya upptäckter t.ex. dåliga vanor eller olika livssyn och någon form av relationsproblem har uppstått. Modern psykologi är ganska tydlig på en punkt – det vi initialt attraheras av hos en person är inte nödvändigtvis det som leder till en långsiktigt hållbar relation. Det tål att upprepas: det vi initialt attraheras av hos en person är INTE nödvändigtvis det som leder till en långsiktigt hållbar relation. Då har vi två frågor att diskutera och skapa bakgrund innan huvudfrågan om att skiljas/att separera diskuteras: ”vad attraheras vi av initialt?” och ”vad kännetecknar en hållbar relation?”.

Vad attraheras vi av initialt? Varför/hur blir man kär?

Varför/hur blir man kär? Två undermedvetna processer inom psykologi man talar om i detta sammanhang är ”associativ inlärning” och ”utvärderande påverkan”. Kortfattat innebär båda idéerna i princip detta: vi skapar våra ”gillanden” genom associationer till andra behagliga intryck/upplevelser. Så om du t.ex. gillar träning och har fått positiva känslor genom det kommer du se positivt på någon annan som nämner träning. Sen hänger träning även samman med ett hälsoideal och hälsa ses som något positivt. Vad gäller attraktion är även idén om romantik så pass sammankopplad att det är svårt för många att se dem som separata. Men romantik i väst är just en idé med rötter i 17- och 1800 talet som blivit kulturellt sammankopplad med attraktion och relationer, men det behöver inte nödvändigtvis vara så, andra delar av världen har mindre koppling av den typen. Och i även i väst har den historiskt haft mindre betydelse än den har i dag. Inbakat i den romantiska idén är tankar av typen ”om det känns rätt så är det rätt” och snabbt/impulsivt handlande. Men som just sagts – även om det känns rätt så beror det på tidigare erfarenheter och är inte nödvändigtvis en signal om att denna relationen kommer hålla länge och därför troligtvis inte den bästa grunden för ett äktenskap. Därmed inte sagt att det är fel att agera på känslor eller ge utlopp för romantik i olika former – men eftersom känslor påverkas av självkännedom och tidigare erfarenheter sätter det fokus frågan ”känner jag mig själv och vet vad jag vill?”. Det går skriva mer om detta och det är mycket möjligt att det görs senare här på bloggen, det är även ett utmärkt ämne att boka in sig på ett samtal för. 

Vad kännetecknar en hållbar relation?

Detta är en fråga som kan diskuteras ur olika perspektiv, jag utger mig inte för att ge ett heltäckande svar. Min utgångspunkt är tre socialpsykologiska perspektiv som kortfattat beskrivs här.

Anknytningstyp

Anknytningsteori är en välkänd teori inom psykologi som behandlar relationer. Inom teorin diskuterar man flera olika typer anknytningstyper en person kan tillhöra med utgång i hur den ser på sig själv respektive ser på andra, man diskuterar även koppling till uppväxt. För att förenkla talar jag bara om två typer ”trygg anknytning” och ”otrygg anknytning”. Personer med trygg anknytning har lättare för att vara öppna, är bekväma med att komma nära andra och oroar sig i mindre för att bli beroende av eller övergiven av andra. Otrygg anknytning kännetecknas av en negativ syn på sig själv/dålig självkänsla och därmed ovärdighet att vara i relationer, rädsla för att avvisas, ambivalens och kontrollbehov i en relation. Otrygg anknytningstyp är ingen god förutsättning för en hälsosam/hållbar relation. Men anknytningstyp är inte hugget i sten utan går jobba med som individ och som par.

Upplevd jämlikhet/rättvisa

Inom jämlikhetsteori talar man om att båda parter i en relation måste få ut lika mycket som de investerar i den. Om en person ofta hör av sig till sin partner för att se hur den mår, men den andre sällan gör samma sak kan den första med tiden känna av en ojämlikhet. Det behöver inte betyda att båda ska vara väldigt investerade i relationen för att bidra till långsiktig hållbarhet, utan om båda har aktiva liv vid sidan om och därför umgås mer sällan med varandra men uppskattar den formen så är det också en slags jämlikhet. Det är sällan fallet att man bokför exakt vad den ene och andre gör och utifrån det drar slutsatser, utan ojämlikhet är en upplevelse som gror med tiden och när den finns där skapar missnöje och oro kring relationen.

separera-skiljas-eller-inte-relationsproblem

Självutlämnande/kommunikation

Att kunna vara öppen och trygg med att dela med sig av sig själv är på flera sätt en kärningrediens i ett långsiktigt förhållande – att berätta om sina innersta tankar och ta del av den andres. När detta görs ömsesidigt över tid med någon annan skapar det en mental närhet – ”sammansmältande av jag” - som visat sig vara en ingrediens i många långa förhållanden. I en studie fanns två grupper, en grupp där två främlingar ”småpratade” med varandra, en annan grupp där två främlingar gradvis fick frågor som var alltmer personliga. Efteråt rapporterade den senare gruppen att man kände ”en förvånansvärd närhet” till den andre. Men att kunna göra detta är inte självklart utan kräver dels insikt i sig själv, dels förmågan att lyssna på och relatera till andra. I detta klipp av välkände psykologen Dan Siegel talar han om att den förmågan – han kallar det att vara ”integrerad” i sig själv och kunna ”integrera” med andra eller sammanfattat för ”mindsight” – är på många sätt höjden av mental hälsa. Det är ett begrepp han underbyggt genom att sammanfatta mycket modern forskning.

Erich Fromm fångar principen väl i följande citat: What does one person give to another? He gives of himself, of the most precious he has, he gives of his life. This does not necessarily mean that he sacrifices his life for the other – but that he gives him of that which is alive in him; he gives him of his joy, of his interest, of his understanding, of his knowledge, of his humor, of his sadness — of all expressions and manifestations of that which is alive in him. In thus giving of his life, he enriches the other person, he enhances the other’s sense of aliveness by enhancing his own sense of aliveness. He does not give in order to receive; giving is in itself exquisite joy. But in giving he cannot help bringing something to life in the other person, and this which is brought to life reflects back to him.

när-ska-man-separera-skiljas-tips-vid-livskrisen-separation-skilja-sig

Separera/skiljas eller inte? Går det rädda relationen?

Så till huvudfrågan – separera/skiljas eller inte? Går det rädda relationen? Det finns fler saker att ta hänsyn till än de jag varit inne på, men grunden till svar bör finnas i ”finns det en vilja/förmåga att utvecklas?” dvs. finns det vilja/förmåga hos dig och/eller den andre att jobba med anknytningssätt, jämlikhet, självutlämnande och vad annat som kan bedömas vara relevant? Om svaret är ”ja” finns potential att bygga kvalitéer som ger en hållbar relation. Det är säkerligen något som parterapeuter kan hjälpa till med.

Det är även ett tillfälle att titta inåt och så tydligt som möjligt formulera orsaken till dessa tankar personligen. Just den typen av klargörande och inre förståelse har filosofi bra verktyg för och det är ett utmärkt ämne att boka ett samtal för. Är det t.ex. ”jag älskar inte min partner längre” kan motfrågan ställas ”vilken slags kärlek vill jag ha?” eller ”vad är kärlek för mig?”. En hjälp från psykologi för att orientera sig kring detta är teorin om de sex kärleksstilarna. Om du t.ex. definierar kärlek som den intensiva passionerade kärleken som ofta kopplas till idén om romantik är chanserna mindre att du hittar det i ett långsiktigt förhållande enligt diskussionen tidigare i artikeln. Då är det sannolikt bättre att ge upp idén om ”den rätta” och leva med korta intensiva förhållanden istället. Eller kanske du kommer fram till att du inte behöver ett förhållande i livet utan istället utvecklar dina vänskapsrelationer. Det finns många vägar att gå och eftersom relationer alltid involverar mer än en person är det en idé att även fundera på hur man påverkar andra vilket är ytterligare ett bra ämne för ett samtal. Se även min tidigare artikel om olycklig kärlek för en näraliggande diskussion.

Boka in dig på ett filosofiskt samtal för att få perspektiv på just dina funderingar kring relationer. Målet är att öva din reflektiva förmåga, vilket t.ex. kan leda till bättre självkännedom och beslutsfattande. Du behöver inte ha några förkunskaper och det är möjligt i hela landet. Det är gratis att prova på. Läs mer om hur ett samtal går till HÄR.

Slutligen – det finns fall där skilsmässa eller separation bör vara det enda alternativet. Destruktiva förhållanden kan komma i många former med innehåll av psykisk och/eller fysisk misshandel. I många fall sker det gradvis så att man intalar sig att det alltid varit så. Det kan även vara så att man har ett stort behov av att hålla upp en fasad utåt, ekonomiska beroenden och annat som gör att man inte tar tag i problemen. Rekommenderar alla att se denna dokumentär – även om man personligen inte är utsatt ger den insikt om signaler att titta efter.